Rehabilitering vid polyneuropati – när nerverna påverkar vardagen
Polyneuropati är ett tillstånd som påverkar de perifera nerverna i kroppen – nerverna som styr muskler, känsel och autonoma funktioner som blodtryck, tarmrörelser och svettning. Oavsett orsak innebär polyneuropati en nedsättning av nervfunktionen och kan leda till betydande funktionsnedsättningar och minskad livskvalitet.
Vad är polyneuropati?
Polyneuropati betyder "sjukdom i flera nerver" och är ett samlingsnamn för olika tillstånd där flera perifera nerver påverkas. De vanligaste orsakerna är diabetes, alkoholöverkonsumtion, vitamin B12-brist eller ärftliga faktorer. I många fall hittar man dock ingen tydlig orsak – då talar man om idiopatisk polyneuropati.
Olika typer av polyneuropati:
Grovtrådsneuropati: Den vanligaste formen som påverkar motorik, känsel för beröring och balans.
Fintrådsneuropati: Påverkar de allra tunnaste nerverna, vilket ofta ger brännande smärta i fötterna samt autonoma symtom som yrsel, förstoppning och urinträngningar.
Akut polyneuropati: Kommer snabbt och kan vara inflammatorisk (t.ex. Guillain-Barré syndrom) eller toxisk (t.ex. efter cellgiftsbehandling).
Asymmetrisk polyneuropati: Drabbar oftast en kroppsdel, till exempel ena handen eller foten, och ses vid autoimmuna tillstånd eller cancer.
Vanliga symtom vid polyneuropati
De flesta upplever symtom i ett "strumpa-handske"-mönster, alltså i fötter och händer. Vanliga symtom inkluderar:
Domningar, stickningar och smärta
Muskelsvaghet och muskelatrofi
Balanssvårigheter och ökad fallrisk
Ortostatism (blodtrycksfall vid uppresning)
Svettstörningar och kalla fötter
Felställningar i fötter och händer
Träning – en viktig del av behandlingen
Fysisk aktivitet har visat sig vara en av de mest effektiva icke-farmakologiska behandlingarna för polyneuropati. Träning kan minska smärta, förbättra balans, styrka och gångförmåga samt öka livskvaliteten.
Rekommenderade träningsformer:
Diabetisk polyneuropati (DPN): Konditionsträning 3–6 gånger i veckan kombinerat med sensomotorisk träning.
Cytostatikainducerad neuropati (CIPN): Balans- och nervträning flera gånger per vecka.
Övriga former: Även om forskningen är begränsad rekommenderas kombinerad styrke-, balans- och konditionsträning.
Vid perifer neuropatisk smärta – som drabbar upp till två tredjedelar av alla med polyneuropati – kan både styrketräning och högintensiv intervallträning ha god smärtlindrande effekt.
Fysioterapi vid polyneuropati
Fysioterapi spelar en central roll i behandlingen för att minska symtom och bibehålla självständighet. Målet är att anpassa träningen efter individens förutsättningar och symtom.
Fysioterapi kan bland annat hjälpa till att:
Lindra muskelrelaterade symtom (stelhet, smärta, svaghet)
Förbättra gång- och rörelseförmåga
Minska fallrisk med hjälp av gånghjälpmedel (käpp, stavar, rollator)
Ge instruktioner kring smärtlindring i hemmet (värme, kyla, avslappning, TENS)
Rehabilitering – vad kan klienten göra?
Förutom träning kan olika hjälpmedel och anpassningar förbättra vardagen:
Ortopediska hjälpmedel:
Ankel-fot-ortoser (AFO): Vid droppfot eller fotledssvaghet
Knäortoser: Vid instabilitet i knäleden
Anpassade sulor: Vid felställningar som cavusfot
Handrehabilitering:
Styrketräning för händer och handleder: Förbättrar grepp och finmotorik
Ortoser och skenor: Stödjer handfunktion och förebygger felställningar
Aktivitetsanpassning: Hjälpmedel som burköppnare kan underlätta vardagen
Stretching: Förebygger stelhet i muskler och leder
Optima Rehabs roll i rehabiliteringen
På Optima Rehab erbjuder vi specialiserad rehabilitering för personer med polyneuropati. Våra program innehåller:
Individuellt anpassad fysioterapi
Gruppträning för balans, styrka och koordination
Fokus på livskvalitet, funktion och självständighet
Möjlighet till klimatsmart rehabilitering i Spanien
Våra deltagare upplever ofta förbättrad gångförmåga, minskad smärta och ökad trygghet i vardagen efter en rehabiliteringsperiod hos oss.
Källor:
1177 Vårdguiden (2024) | Neuroförbundet | Duodecim (2020)
Streckmann et al. (2022), Pedersen et al. (2023), Liampas et al. (2022), Bull et al. (2020)
