Mitt namn är Marcus och jag är en 45 år gammal man från Trelleborg i Skåne.

Jag var på rehabiliteringsresa för neuroskadade med Optima Rehab i oktober 2020. Efter mina två hjärnblödningar under våren 2019 har jag bland annat problem med motoriken, koordination, svaghet i vänster sida och utmaningar med synen. Innan resan var mina största kroppsliga utmaningar gåendet, balansen generellt, fingrarna på vänster hand som inte gick att knyta och gjorde mycket ont efter en olycka med handleden sommaren 2019 och dubbelseende som påverkar balansen.

Innan resan bestod mina dagar av små promenader som begränsades av balansutmaningar, synen och smärta i svanken. Promenaderna gjorde jag tillsammans med min fru eller barn som fick följa med som ledsagare. Dessutom pysslade jag lite på uteplatsen med blommorna. Mycket tid spenderades i soffan framför TV:n eller i stolen framför datorn. Jag gjorde regelbundet övningar för kropp och fingrarna i hemmet som inte gav några större resultat. När jag tittar tillbaka så var vardagarna alldeles för inaktiva, vilket jag också kände en stor frustration över.

Tre veckor av intensivträning, fem dagar i veckan. Jag såg fram emot att få möjligheten att utmana mina gränser och genom kontinuerlig rehabilitering få en ordentlig genomgång av mina problemområden. Visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig gällande min egen utveckling men hade hört om mycket positiva resultat för tidigare medföljande på denna typen av resor.  Jag hade sökt denna typ av rehabilitering via min region i Sverige men det var inget som jag blev erbjuden. Rehabilitering i sjukvården hade jag men det var bara en timme arbetsterapi och en timme sjukgymnastik à 2 gånger i veckan. Alldeles för lite träning kände jag, mitt mål är ju att bli så bra jag kan och kunna återgå till mitt jobb som butikschef.

Optima hjälpte mig med att fixa fram den dokumentationen jag behövde för att söka ersättning för vård i annat EU land hos försäkringskassan. Detta skickade jag in under våren 2020 och fick besked tidigt på sommaren att det hade beviljats.

Vi hade ett 90 minuter långt videosamtal med platschefen Emilia någon vecka innan avresa då hon ville veta mer om min status för att ha möjlighet att konstruera en individanpassad rehabiliteringsplan.

Med på resan var min fru Liselott som under 18 månader slitit dag ut och dag in för att stötta mig, ta hand om hemmet, sköta om våra barn och samtidigt jobba natt. Hon har känt en konstant oro för mig vilket inte alls är konstigt med tanke på omständigheterna och den näst intill obefintliga anhörigstöttningen i vården.  

Vi landade på Alicantes flygplats och möttes av Emilia som ordnade transport till hotellet.

Första morgonen startade 09:00 med presentation då vi fick träffa teamet som bestod av två fysioterapeuter, en logoped och en neuropsykolog. Efter det gjordes tester individuellt. Alla fick träffa läkare för undersökning. Sedan hade Jerry som var neuropsykolog föreläsning om hjärntrötthet. Vi deltagare träffade även Jerry separat tillsammans med anhöriga/assistenter 

De anhöriga träffade under första veckan Jerry för samtal utan de drabbade.

Schemat såg generellt ut på följande vis:

09:00-11:00 Träning i grupp

11:00-11:30 Kaffe

11:30-13:30 Träning, individuellt och i grupp

13:30-15:30 Gemensam lunch på hotellet och siesta

15:30-17:00 Träning i grupp eller bassängträning två dagar i veckan

17:00-17:30 Kaffe

Jag har inget större behov av talträning så jag träffade inte logopeden Eva. Lördag och söndag var fri tid.

Vi var fyra stycken drabbade på resan, alla hade haft Stroke. Vi hade alla olika grader av utmaningar 

Fantastiskt intresserade av att hitta lösningar och se möjligheter istället för problem, var teamet fullt fokuserade på att motivera träningen. Alla fick anpassa träningen efter sina möjligheter att utmanas.

Träningen var varierad under dagarna med stretching, balans, styrka och koordination. Dessutom gjordes vissa moment sammanvävt med kognitivitetsträning.

Mina problem med fingrarna på vänster hand hade gjort att jag automatiskt valde att göra nästan allt med höger hand istället. Efter att fysioterapeuten Kerstin började använda ett nytt  hjälpmedel blev rörelseomfånget nästan omgående bättre. Jag fick mycket bättre resultat efter en vecka än vad jag fått genom sjukhusrehabiliteringen på ett och ett halvt år! Plötsligt började jag bland annat hjälpligt kunna använda både kniv och gaffel när jag åt vilket jag inte kunnat på länge.

Redan efter några dagar kändes vi som en sammansvetsad grupp, både deltagare och personal. Vi hade vid ett flertal tillfällen gemensamma middagar.

Träningsupplägget passade mig perfekt. Klimatet i Alicante var perfekt med mellan 20 och 25 grader vilket naturligtvis underlättade utomhusträningen. Variation av träningen gjorde att vi också var på stranden tillsammans och var ute på korta promenader. 

Jag som mestadels bara kunnat gå maximalt 1000 steg om dagen hemma i Sverige fick lära mig vad jag behövde tänka på för att göra små justeringar. Nästan varje kväll kunde jag gå 6000 steg och en lördag gick jag och min fru på en 1,4 mil lång upptäcktsfärd!

Efter tre veckors träning hade vi en mysig avslutningsbankett som teamet ordnat och dessutom ett fantastiskt besök på Emilias mans tapasbar. Vi fick alla en tät kontakt och den har fortsatt hemma.

Vid sluttesterna sista dagen blev både jag och min fru överraskade av hur bra förbättring jag fick på i princip allt. 

Jag tänker att tre veckor kan väl inte förändra ens liv avsevärt? Det som för mig känns viktigt är hur jag fortsätter hemma. Ända sedan jag kom hem har jag känt mig fylld av energi och träningsmotivation. Jag börjar dagarna med en timmes uppvärmning/stretchning och styrke/balans och jag hör alltid Kerstins och Connys röster som manar på. Sedan blir det långa promenader på egen hand. Dessutom tränar jag balans och styrka ytterligare en gång under dagen. Handen och fingrarna fortsätter jag att träna hemma med Kerstins hjälpmedel.

Alla jag träffar tycker att jag tagit stora steg. Jag har en lång bit kvar men för mig har effekterna av denna resan inneburit en mycket högre livskvalitet!

Jag siktar på att åka igen nästa år.

Tack Optima,

Marcus Öfverbeck